Foto: Lisa Nygårds
Jag heter Anna-Lena Blomkvist men kallas av min man för Hönan och därför bland många på nätet och inom Scrapbooking Sverige även känd som just "Hönan". Jag är 37 år gammal och bor med min man och tre barn vid Siljans strand i Laknäs.
Julen 1985 var jag 12 år och fick en liten kompakt kamera av den billigare sorten, men jag var i extas. När sommaren kom och jag insåg att det inte gick att krypa på backen och fotografera myrorna på nära håll så vaknade drömmen om en systemkamera. När jag var 15 år fick jag min första systemkamera en Konica, men jag insåg även här att jag hade en lång bit kvar till min drömkamera.
Min dröm införlivades när jag träffade min man, han hade nämligen en sprillans ny Nikon F5 och han har flera gånger skojat om att jag tog honom för kameran;-) Nej inte för kameran men mycket för att vi delade intresset av fotografering, och för att han är en underbar man och min allra bästa och mest älskade vän!
I oktober 2006 växte kamera väskan med en Nikon D200 och jag fotar idag i stort sett bara digitalt. Med detta kan jag säga att mitt fotograferande tog ett gigantiskt kliv framåt. I och med digitalkameran har jag lärt mig fotograferat på ett nytt sätt och jag har kunnat lekt och lärt mig massor. Och när jag sedan lärde mig Photoshop var de som att hitta tillbaka in i mörkrummets magiska värd igen, fast tusen gånger bättre.
Jag älskar att fota människor och gärna barn. Det är ngot visst med att fånga en människa på bild, och få ta del av en människas liv en liten liten stund.
Kram Anna-Lena
Julen 1985 var jag 12 år och fick en liten kompakt kamera av den billigare sorten, men jag var i extas. När sommaren kom och jag insåg att det inte gick att krypa på backen och fotografera myrorna på nära håll så vaknade drömmen om en systemkamera. När jag var 15 år fick jag min första systemkamera en Konica, men jag insåg även här att jag hade en lång bit kvar till min drömkamera.
Min dröm införlivades när jag träffade min man, han hade nämligen en sprillans ny Nikon F5 och han har flera gånger skojat om att jag tog honom för kameran;-) Nej inte för kameran men mycket för att vi delade intresset av fotografering, och för att han är en underbar man och min allra bästa och mest älskade vän!
I oktober 2006 växte kamera väskan med en Nikon D200 och jag fotar idag i stort sett bara digitalt. Med detta kan jag säga att mitt fotograferande tog ett gigantiskt kliv framåt. I och med digitalkameran har jag lärt mig fotograferat på ett nytt sätt och jag har kunnat lekt och lärt mig massor. Och när jag sedan lärde mig Photoshop var de som att hitta tillbaka in i mörkrummets magiska värd igen, fast tusen gånger bättre.
Jag älskar att fota människor och gärna barn. Det är ngot visst med att fånga en människa på bild, och få ta del av en människas liv en liten liten stund.
Min fotoutrustning består av :
Kamera hus
Nikon D 200
Nikon F5
Objektiv
Nikon DX 18-200mm 1:35-56
Nikon 50mm 1:1.4 D
Nikon 20 mm 1:2.8 D
Nikon 80-200mm1:2.8D
Blixt
SB-800
SB-28
Stativ
Manfrotto Carbon One 441
Fotoredigerings program
Photoshop CS3
Kram Anna-Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar